Det var ju något speciellt väder att debutera som marathonlöpare i, på andra varvet när jag kikade upp mot Katarinahissen visade skärmen +4 grader och lägg sedan på kastvindar upp emot 20m/s och regn så blev det en väldigt kall tillställning för min del.
Kläder:
- Huvud: Keps för att hålla borta regnet från ögonen, införskaffad dagen innan på expon.
- Överkropp: Underställströja, funktionst-shirt och vindjacka.
- Ben: Långa sommartights, vilket visade sig vara suboptimalt….
- Fötter: Merinoull strumpor och mina gamla beprövade vapendragare Kinvara 2
0 – 20 km
Nemas problemas, tyckte jag lyckades hålla igen riktigt bra, hade låg puls och höll ett jämnt tempo runt 5:30 min/km som planerat. Sista delen över Greve von Essens väg var ganska blåsig, men den är också en del av min vanliga runda så det hade bara varit konstigt om det inte blåste där, har sprungit i bra mycket sämre väder just den sträckan.
21 – 28 km (Djurgården)
Halvmaran avklarad och dags att börja springa in på Djurgården, hade mentalt egentligen kopplat bort allt innan Djurgården som irrelevant och hade som fösta mål att se fram emot att komma ut från Djurgården och in mot stan igen. Nu började dock benen kännas av, den känning som jag hade förra veckan i höger höftböjare började göra sig påmind och började se att pulsen sakta steg upp mot 165 vilket för mig var maxnivån jag satt innan, undantaget sista 2km in till mål då…
29 – 30 (Standvägen – Skeppsbron)
Börjar på allvar tappa känseln i benen och fötterna, känner hur det börjar rycka i höger knä som jag inte kan kontrollera ordentligt. Fruktansvärd motvind som blåser rakt på de dyngsura tightsen och kyler benen ytterliggare.
31 – 34 (Södermälarstrand – Västerbron)
Motvind, trött, ingen känsel i benen, höger knä gör ondare och ondare. Stannar längs Södermälarstrand för att stretcha i hopp om att få bort smärtan från knäet, måste sett rätt slut ut för jag minns att en kille från publiken såg rätt orolig ut. Ut och börja springa igen, pang, knäet låser sig, lyckas jogga iväg några steg och få igång benen. Promenerar upp västerbron och försöker skona knäet under ned vägen. Gillar verkligen inte den bron.
35 (Norrmälarstrand)
Värsta delen, funderar allvarligt på att bryta loppet här. Sjukt ont i knäet och benen är så nedkyld att de inte gör som jag vill. Skrämmer nog ett par barnfamiljer när jag drar en mycket fin svordomsramsa och slår med knytnäven mot låret och knäet för att få igång lite adrenalin. Funkar och jag inser att det enda som kommer att hålla är att aldrig stanna eftersom det är då som knäet låser sig.
36 – 42,2
Springer resten av loppet mumlandes ”hela vägen” som ett mantra samt försöker avväga så jag inte skjuter ifrån för mycket med det dåliga benet.
Riktigt stolt för att jag tog mig i mål, besviken över tiden 4:21, och lite fundersam till vad som egentligen hände. Tyckte inte det kändes som jag gick in i väggen utan mer som nedkylning, men men, svårt att veta. Så här i efterhand borde jag ha haft underställ på benen också, hade nog isolerat lite mer.
RunCode 